Drömmen om ett barn.

Sitter och tittar på Drömmen om ett barn. Jag gråter. Det går inte att hålla tårarna tillaka.
Jag tycker allt är så orättvist. Här finns de folk som inte ens tar hand som sina barn som blir med barn hursomhelst och som egentligen inte ens vill ha barn. Som tycker att det känns jobbigt och så finns de dom som kämpar som verkligen skulle vara världens bästa föräldrar. Dom som verkligen vill ha barn och som skulle göra allt för sina barn men som inte kan få barn.

Det är mins största skräck att jag om jag bestämmer mig för att jag vill ha barn nån gång inser att jag inte kan få det.
När man är liten räknar man ju alltid med att man blir stor och gifter sig och skaffar familj och sånt och ska man sen när man väl är vuxen inse att det inte är möjligt?
Nu finns ju det som tur var andra alternativ så som adoption och sånt. Men väntan måste vara fruktansvärd.

Tycker att dessa människor som fortsätter kämpa är otroligt starka. Jag är rädd för att jag skulle lägga mig ner och gömma mig under täcket och dö.

Men nu ska jag inte tänka på dehär nå mer den dagen den sorgen. Just nu vet jag faktiskt inte ens om jag vill ha barn de e ju olika från dag till dag för mig.

Jag har redan massa underbara barn i mitt liv som jag är tacksam för. Barn ger än glädje!