Sitter och tittar på How I met your mother och gråter. Va är inte de en komedi? Tänker ni nu. Jo det är det. Och jag gråter inte för att det är sorgligt egentligen utan för att dom är så fina vänner till varandra.
Nu får jag väl ta och kamma till mig, jag måste sluta va sån mes som gråter till allt på TV.
Men ne nu blire promenix med Tove här kan jag ju inte sitta och böla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar