3 år...

Kan inte förstå att det gått tre år. Tre år sen den där hemska dagen som framkallat så mycket sorg.

3 år sen jag fick veta att en av mina kompisar inte fanns bland oss längre. Det går nästan inte att få in i huvudet. Det är fortfarande svårt att förstå. Hur kan nån så ung bara försvinna från oss? Man tror inte att det ska hända.
Smärtan finns kvar, tror inte den kommer försvinna någonsin.

Åh det var så många som älskade dig Andreas.

Jag älskar dig Andreas och saknar dig så det gör ont men för mig är du alltid runtomkring oss på ett eller annat sätt. Det är så många platser och personer som påminner mig om dig. Det är så många som minns dig med glädje. Du var underbar. Jag är glad att jag kan kalla dig min vän. Jag är glad för alla minnen jag har med dig. Jag kan fortfarande höra ditt skratt i mitt huvud, jag kan fortfarande höra din förvirrade röst. Men tårarna för dig har inget slut.

Men nästa gång vi ses då är vi på ett ställe som är så jävla mkt bättre.