No more pain!

Min pappa kom och hämtade mig vid halv tio igår på morgonen. Då var smärtan hemsk.
Jag grät och skakade av smärta, hunger och trötthet. Min pappa är fan bäst som alltid ställer upp!

Vi åkte ut till St Eriks sjukhus. Till deras akut tandläkare. En timmes väntetid. Jaha this is the end tänkte jag och kände att en timme till är för mkt.
Men timmen gick faktiskt fort.
Jag kom in till tandläkaren.
Dom röntgade munnen och såg att ett gammalt hål behövde rotfyllas det hade alltså gått ner till nerven.
Jag bröt ihop. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Min tandläkarskräck blandat med smärtan i munnen, hungern och sömnrbisten funkade inte för mig. Jag började gråta. Dom bedövade min mun. Jag brukar egentligen tycka att det är sjukt obehagligt att va bedövad men det var en sån befrielse. Kände inte längre smärtan.
Då hör jag han från rummet bredvid skrika (??) Då fick jag panik.
Det var lixom obehagligt nog att detta inte var min vanliga tandläkare och att rummen kändes lite rackiga. Han skrek av smärta i rummet bredvid!!
Tandsköterskan som nog insett min tandläkarfobi nu kom snabbt fram och lugnade mig och klappade på mig och berättade att allt skulle bli bra.
Men jag var bara så glad att slippa känna smärtan.
Allt gick fort, dom gjorde en provosorisk lagning så ska min vanliga tandläkare få fixa det sen, så jag måste rimga och boka tid imorgon.
Sen sa tandläkaren att jag inte fick äta på 3 tim då bröt jag ihop igen och undrade om jag skulle överleva det. Haha jag har aldrig varit så trött tror jag.

Kom ut därifrån och var tvungen att springa på toa för femtielfte gången av allt vatten jag druckit.

I bilen på väg hem så började jag först gråta av utmattning sen helt utan att märka det så somnade jag och pappa väckte mig när vi var framme.

Kom hem sprang först in på toa då allt detta vatten jag druckit dom senaste timmarna var tvunget att komma ut sen tok däckade jag.
Sov och vaknade inte av varken alla sms lr samtal jag fick.
Vaknade vid halv fem som en ny människa.
Bedövningen var borta, värken var borta och jag var pigg. Kände inte ens av hungern.
Så jag bestämde mig för att överaska Carro genom att komma till hennes inflyttningsfest samt Alfredos 30 årsfest.

Pratade lite i telefon och småfixade mig.
Åkte mot Märsta köpte då en smörgås på Pressbyrån. Kan ha varit det godaste. Hade inte ätit på 29 timmar då så de va helt underbart.

Mkt trevligt var det hos Carro och Alfredo iaf.

Åkte sen mot Väsby och mötte upp Tove och Handsken vid väsby station och gick in på Magget, där träffade jag massa kul och mindre kul folk. Vi dansade och drack lite.
Fick skjuts hem och tog en dusch och gick och la mig.

Vaknade lite innan elva och var helt utvilad. Sovit så jävla bra.
Man uppskattar inte alltid sömnen förens man varit utan den i över ett dygn.

Har precis varit och käkat lunch med Tove på Schneiders. Jag åt en sallad. Min första riktiga måltid sen klockan 14 i fredags. Det var riktigt riktigt gott.
Sen satt vi utanför på trappan i solen och snackade skit. Riktigt riktigt mysigt.
Älskar solen den är helt jävla underbar.

Sen hämtade jag ut ett paket. Min ONE PIECE!
Nu ligger jag på soffan och vill aldrig ta av mig den.
Visst dom är dyra för att vara "myskläder" men jag tror fan det är värt det. Helt underbara!!
Jag kommer typ inte kunna ha vanliga kläder mer. Jag förstår folk som faktiskt använder sina ute bland folk.
Man känner sig som en stor bebis.

Nu ska jag vara hemma och hänga tvätt och njuta av att smärtan i munnen är borta.
Ikväll blir det big brother kväll i casa del Maxe som vanligt. Älskar våra söndagar.
Sen är det att springa hem för att se The Walking Dead. Min favvo serie.

Ha det as bra i solen nu!!
Imorgon back to work!