Precis hemkommen efter en timmes promenad med Sara. Fy fan vad skönt det var trots att det var så kallt att jag trodde att blodet i mina ben höll på att frysa till is fast jag hade dubbla brallor.
Men jag behövde verkligen en promenad efter denna jobbiga dag på jobbet.
Hela denna vecka kan är inte riktigt en favorit för mig. Folk borta mkt barn betyder att man får jobba över en hel del.
Imorgon ska jag iaf jobba min vanliga torsdagstid, efter jobbet ska jag till frisören. Jag har ett stort behov av att gå till frisören. Men jag tycker inte om att gå dit då dom alltid klipper för mkt så jag får typ page. Jag passar inte i page. Page sucks on me.
Men jag tänkte nog klippa lugg igen. Finns både för och nackdelar, men är trött på att inte ha nån direkt frisyr.
Sen ska jag storhandla med pappa.
Sen ska jag nog färga håret.
Sen är det lååång dag på jobbet på fredag,
Helgen är efterlängtad. Våren likaså. Mkt längtan nu.
Just det ett barn kräktes på mig igår.. PÅ MIG! Mitt på byxan. Man blir lixom lite i chock när ett barn bara går förbi och helt plötsligt kräks på en.
-Sussiiiiie han kräktes på mig!!
-Ja jag ser det..
-PÅ MIG!! KRÄKS! PÅ MIIIIG!?!?!?!
Idag träffade jag hans mamma och då berättade hon att hennes två äldre barn, den ena går fortfarande hos oss och den andra har börjat skolan satt och pratade om att deras lillebror hade kräkts på mig.
Pojke 3 år: Han kräktes på Anncharlottes byxa.
Flicka 6 år: Nej för Anncharlotte har alltid leggings på sig.
Pojke 3 år: Ja hon har faktiskt alltid leggings på sig, för hon tror hon är ball.
Hahaha. Asså vadå tror hon är ball? JAG ÄR BALL!!
Hur ofta kräks nån på er på erat jobb?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar